Senaste inläggen

Av Bergman - 29 september 2012 23:04

Idag var det dags för det 48:e Lidingöloppet. Jag hade ingen önskan att återuppleva förra årets kaos då jag knappt hann till start så vi åkte ner på fredagen hela familjen och roade oss med att åka tunnelbana, besöka sci-fibutiken, BR leksaker och Buttericks=glad Linus. Den första butiken gjorde även Mathias glad. :)

Efter det största frukostintag jag någonsin lyckats med rullade vi från Scandic i Alvik ut till Lidingö, utan fadäser! Det finns gott om parkering och trafiken brukar oftast flyta bra, så även nu. Hämta ut nummerlapp, fundera på klädval och jogg till start.

Jag var inställd på att få gå lite och med tanke på sval vind och risk för regn valde jag supertröja och Öbackalinnet. Det sistnämnda tog jag på mig bakåfram. Tyckte det stramade i halsen och med tre minuter kvar till start upptäckte jag det. Vände det rätt medan jag högt skrattade åt mig själv. Haha...

Efter en veckas regn var det en blöt i h mjuk bana att vänta, inte något som stör mig som orienterare så värst men syns att andra löpare kan tycka det är besvärande. Nåja. Startade i 1B, samtidigt som 1 och 1C, myyycket folk. Försökte hålla mig på min kant, till höger och bufflade inte alls, dock stressar de flesta iväg men lärde mig sist att 3 mil ger tid att springa fort. Är bökigt att starta i 1B, många runt omkring och det större, hungriga 1C som kommer stormande. Trångt blev det när vi lämnade det blöta gärdet bakom oss och det blev slirig skogsstig där max 3 kan trängas i bredd. De framför höjde ena armen med jämna mellanrum, fattade först inte varför. Hade jag missat någon skylt att vi skulle vinka? Kom snart på att det var för att varna bakomvarande att det tog stopp längre fram. Haha, dagens andra skratt. :)

Vid ca 5 km kommer första vätskan och då började det lätta upp. På väg dit hade det känts som hela startfältet passerat mig, men jag kände mig inte stressad. Jag lufsade på i lagom tempo. Första km hade gått på 6 min såg jag i efterhand och det vad det jag hade haft som målsättning i början, 6 min/km men helst under 3 timmar. Någonstans hoppades jag på under 2.38; silvertiden, annars blir det bronsmedalj. Blev lite förvånad när jag kolla GPS-klockan å såg att jag malde på i 4.40-tempo i lätt motlut. Övervägde att sakta ner men det kändes så bra i kroppen så varför?

Tempot jag höll var utan att flåsa, klart det flåsades i uppförsbackarna, men där blev oxå farten lägre eftersom kroppen sa att så ville den ha det. De branta nerförsbackarna gav inte den extraskjuts och vilan de brukar eftersom kroppen och huvudet sa nej, i gengäld slapp jag kramkänsla i låren. Inget ont som inte har något gott med sig. Jag passerade punkten där väggen kom ifjol, men kände inte en tillstymmelse av det iår!

Jag funderade på sista milen, hur mycket skulle jag få gå? Abborbacken matade jag med enkelhet uppför, likaså Karins backe! Vid 4 km kvar kollade jag klockan och insåg att jag skulle klara silvertiden om jag inte klappade totalt. Ungefär då kom den mentala tröttheten, den som är nöjd på att nöta skor. Den som inte förstår varför man håller på med sånt där. Varför, när man kan ligga i soffan å käka chips? Men då klev kroppen in och sa att det här klarar du ju lätt! Det började även stänka från himlen och det var uppfriskande!

En kilometer i taget och plötsligt tornade upploppets upp sig framför mig! Med ett brett leende såg jag hur klockan tickade in på 2.34.05 när jag passerade mållinjen och fick min silvermedalj! Blåbärssoppan, bullarna och bananerna smakade finfint! I mål väntade mina två hjältar! Att de pallar vänta på mig medan jag är ute på sånna hära upptåg, ja att de ens vill följa med är ibland för mig ett mysterium! Men jag är tacksam och glad för att de finns där och hänger med!

30 km på 2.34.05 Denna gång fick jag njuta av banan på ett helt nytt sätt! Förut har man haft smärta att kämpa mot, nu var det inget sånt! Eller, jo, känner av den vanliga löparvärken jag brukar ha; stelhet i ena höften, smärta i skinkor och lår och öm under fötterna, men annars inget. Kostade på mig att gå vid vätskekontrollerna där jag drack både sportdryck och vatten, dock inte vid de två sista eftersom jag då skulle måsta hitta en toa! :)

Jag är oförskämt pigg, lite stel här och där, men körde från Gävle och hem och det har jag inte pallat tidigare år!

Under hela loppet tänkte jag på kommande säsong och hur kul det är att hålla på med det här! Jag funderar på om jag vill bevisa något eller varför jag utsätter mig för detta i det tillstånd jag är. Jag är inte sjuk så varför inte? Jag är pigg, mår bra och ja, jag vill nog bevisa nått...

ANNONS
Av Bergman - 13 september 2012 08:42

Ja, är hur synd som helst om mig! Jag är förkyld! Överväger amputation av allt ovanför axlarna eftersom det är där det smärtar och värker.

Jag måste bli frisk nu! Så jävla otajmat! Nästa helg är det medel och stafett-SM och helgen efter det Lidingöloppet, alltså grymt otajmat.

Bäddar ner mig i soffan och ägnar dagen åt självömkan...

ANNONS
Av Bergman - 5 september 2012 06:53

Jag känner vemod.


Jag har gått 6 år på Nylands skola och den erbjuder en unik miljö! Det är så otroligt tråkigt att inte någon startar friskola där, eller att man utnyttjat miljön ännu mer. Skolan ligger efter en liten grusväg, granne med en bondgård där det fanns får, lamm och kor när jag var liten. Vi var på fågelskådning, skogspromenader och kunde vid fint väder få en halvdag i pulkabacken...


När jag gick där var det 1-6:an och vi var ca 10 personer i varje klass...


Jag förstår att det inte fungerar med skolan längre med tanke på hur det sköts av poliktiker och ledning... Tråkigt!


http://dagbladet.se/nyheter/njurundamatfors/1.5059370-sista-eleverna-har-lamnat-nylands-skola

Av Bergman - 12 augusti 2012 11:47

Först var jag skitglad över att jag fått en plats i dey fulltecknade loppet. Men, sen kom sommaren och förkylningen! Och tröttheten! Två träningspass på tre veckor, sen fem intensiva dagar på oringen. Därefter 4 pass på två veckor som sista uppladdning inför maran. Osäkerhet på formen? Ja!

På grund av detta blev målsättningen njutning! Jag skulle ta mig runt utan att förta mig och försöka njuta av upplevelsen.

Sagt och gjort. Började med första misstaget. Ställde mig i fållan 5-6 timmar. Började lugnt och sansat efter grusväg och bred skogsväg. Vi vek av ut i skogen och det blev blött, stenigt och rötter. När första motlutet kom började alla gå! Fatta va stum man blir av det? Då började mitt bökande förbi på den smala stigen och onödigt mycket energi gick åt. Men jag springer hellre i samma lugna tempo än gå/springa/lunka om vartannat.

Nåja, passerade första mat och dryckkontrollen men nöjde mig med lite sportdryck. Halkade vidare i geggan (ja, det var riktigt blött) och började bli rejält låg. Äntligen, vid ca 28 km kom nästa matstation och vad jag åt! Banan, två kanelbullar, två koppar kaffe, sportdryck, energikaka, salt bröd och godis! Om jag fick håll? Näe, allt gick ut i kroppen bums! Stod där länge, tappade en placering där, men jag behövde det...

Nu började resan upp mot Ottfjället. Jag gick mycket, men där det blev lite flackare lunkade jag försiktigt. Jag hade inte mer bråttom än att mobilen åkte fram för att fota, dela med mig av vyerna till maken och på fejjan. :)

Väl uppe på fjället kom sista kontrollen. Då blev det coca-cola, chokladboll å godis. Ja, har jag betalat 900 spänn tänker jag göra mitt yttersta för att käka upp dem! :)

Nu började färden nedåt, 10 km kvar och känslan av att jag skulle klara mitt mål, att ta mig runt, blev allt starkare! nu började energin sprudla lite mer, tack vare allt jag åt vid andra kontrollen. Det var en brant, hal och mycket stenig och eländig resa ner och farten var grymt låg. Halvvägs insåg jag att jag kommer att klara det, och vad händer då? Trampar snett och "knäck" låter det i foten. Ja, eller så tar jag mig inte ner...

Jag övervägde om jag skulle försöka få av mig skon och linda foten eller hoppas att det skulle gå över. Jag drog ner på tempot och chansade på det sistnämnda.

Lite lätt haltande tog jag mig äntligen i mål! Sjukt nöjd även om jag inte kan låta bli att gräma mig över att klockan tickade 7 min över 5 timmar. Vann gjorde Billstam på 4:19 å suveräna Sussie var tvåa på 4:26. Alltså var jag bara knappt 50 min efter! Haha... En niondeplats är inte fel det heller och jag är nöjd med tanke på mitt utgångsläge.

I mål åt jag ännu mer. Bullar, macka, godis, saft.... Idag mår jag som en överkörd grävling och rör mig i ultrarapid, men jag är lycklig och stolt. Vi börjar redan planera för nästa år för det här vill jag testa igen!

Så, vill du lufsa i fjällen i en härlig gemenskap, få äta hejdlöst med bullar och godis och utmana dig själv och din kropp till det yttersta, spring Fjällmarathon i Vålådalen!!!

Av Bergman - 4 augusti 2012 16:21

Idag var det dags för Höga Kusten marathon. Jag brukar springa halvmaran men kände mig inte sugen på att mala banan två varv så jag valde Multi singel istället; 20 km cykling (asfalt, grus, bred stig, smal stig), 500m simning, 8 km löpning.

Springa kan jag, simma kan jag, men cykla i skogen, njae. Var ut igår för att testa den gamla herken lite (10 år gammal, köpt för typ 2 papp på lågpriskedja å väger 25 kilo, minst, rostig å dan..).

Tävlingsdan: kom iväg 30 min sent, efter hk-bron tändes oljelampan. Jim ryckte ut och hjälpte oss nödställda. Full gas mot tävlingen! Har ju aldrig gjort något sånt här så jag ville vara ute i god tid. Rullar in med min orangea fara och ser alla proffs! Haha! Nåja, intalade mig att materialet bara är just material, det är kroppen som ska göra jobbet.

Tejpa karta (japp det är ol-inslag och man får en SI-pinne), fixa nummerlapp, fundera på upplägg...

Ställde mig relativt långt fram, i mitten. Starten gick, tog det lugnt, var mycket uppför! Asfalt, grus å sen stig! Gick oväntat bra i skogen, det var på grus å asfalt jag tappade. Trots att jag trampade vad jag hade rullade folk förbi mig, skyller på cykeln! Var läskigt i skogen, var lite rädd men blundade med ena ögat och hoppades det skulle gå bra.

Lämna cykel, på med flytväst och så joggade jag lugnt till simningen. Fått rådet att springa lugnt efter cyklingen och lydde det rådet. På bryggan tvekade jag. Skulle man verkligen hoppa i vattnet? Hur kallt var det? Nåja, hopp i å simsimsim. Gick oväntat bra trots skorna. Upp på land, springa obanat i skogen, stämpla, tillbaka å hopp i vattnet. Springa och lämna flytväst och sen sista delen, löpning.

Började lugnt och beskedligt. Först asfalt men snart drog man ut i skogen. Blöt och halkig skogsstig och jag med rosa asfaltskor! Inte bra! Halkade runt som en trasa och tassade sjukt försiktigt nerför. Svor över skovalet eftersom det hindrade mig grymt i löpningen. Irriterade mig även på långsamma gubbar som inte flyttade på sig, trots att jag var snabbare! Fick halka ut i skogen för att ta mig om och ramlade självklart! Grymt störigt!

Spurtade till slut i mål! Fick höra att jag låg fyra och trots att jag klarat målsättningen med bravur kunde jag inte bli av med känslan av besvikelse över att missa pallen. Gick och duscha och kollade sedan resultatet, 3:a! Jiho! Å inte långt efter heller! Hade kanske kommit två med andra skor, men, men... Var ju första multin och med tanke på min cykelovana är jag impad av mig själv! 20 km i kuperad terräng med en gammal, rostig och tung cykel... Hehe... Är inte materialet som avgör!

Priset då? En heldags kajakhyra med alla tillbehör i Bönhamn! Kan tillägga att brorsan frågade om vi skulle dra dit och paddla lite så sent som igår! Haha... Fan va najs!!!

Rekommenderar verkligen ALLA att test multi! Finns singel, par och mix som klasser! Kanonkul! Dock kunde kartan vara bättre, höll på att springa fel, trots att kartläsning är min grej! :)

Av Bergman - 29 juni 2012 06:37

Min kropp beter sig inte riktigt som jag vill. Den är trött, seg och allt går tungt. I onsdags var det korta intervaller, 5*200m i två set. Att jag springer denna sträcka på samma tid som eliten springer 400m tänker jag inte gräva ner mig över. Maxtempot jag kom upp i var 2,45min/km, i en intervall, annars låg jag stabilt på 2,50. Frustrerande då jag verkligen ville springa fortare och verkligen försökte. Men, men... Antar att slitenheten beror lite på att jag avverkade en mil lite för fort på lunchen, men ville bli av med lite stelhet och när jag väl kom ut var det svårt att hejda kroppen. Haha...


Avslutade med lite trädgårdsgympa. ÄLSKAR min remmar jag byggt. Upp med dem i lönnen på baksidan och köra lite crossfit. 6 övningar 3 varv. Men ger träningsvärk! Måste förmå mig att göra det idag med annars är jag rädd att träningsvärken kommer ta över mitt liv.


På tal om träningsvärk. Och ont i kroppen. Igår var det orientering på schemat. 4,9 km på 52 minuter! VA? Ja, ni såg rätt... kroppen svarade under ca 10 minuter, annars var det en kamp med både motivation och ork. Jag skyller på det knähöga blåbärsriset, men va fan! Det ska ju jag orka! Minst 4,9 km, det är ju medeldistans! Vad betyder då detta? Jo, att jag har slarvat med min skogslöpning. Nu är det jag som ger mig ut i skogen och kör intervaller, frågan är när bara. Jag tror att jag måste stryka intervallerna med löparklubben på måndagarna och istället ge mig ut i skogen. Min kropp gillar inte mycket fartträning utan vill ha långa nötarpass oxå och då kan jag inte fläka på med intervall 4 gånger i veckan..


Nåja, det tåls att tänka på. Men på måndag blir det nog skogen, kanske uppför? :) *ääääälskar backintervaller*


Har ont i kroppen idag. Träningsvärk från midjan och neråt. Har även gjort illa ena vristen känner jag. Blir tåhävningar hela dagen. Ev ska jag ut med lilla Nina. Hon ska cykla och jag ska springa, runt Örsjön var tanken, men vi får se vad kroppen säger. Verkar även dra ihop sig till regn, inte för att det bekommer mig men går alltid att använda som en ursäkt. :) Ingen löpning idag = jag drar till gymmet för lite maxstyrka....

Av Bergman - 23 april 2012 21:41

Efter tre dagars vila från löpning (ägnat mig åt att slita bort nålfiltsmatta från trappen istället) så pirrade det faktiskt i benen i lördags, och i söndags!


Idag var det intervall. Finfint gick det. 5 tusingar, 3,37, 3,49, 3,39, 3,56, 3,39. Ja, är uppför på de långa tiderna. Kändes oväntat bra. Avslutade med 6x45/15 och slutligen lite spänst. Faaaaantastiskt härligt.


Har det vänt, är det så? Dock kändes det tungt på slutet då jag körde längs det blöta elljusspåret. Måste ut och plöja skog i veckan för jag är sååå svag där... men det ska det bli ändring på...


Nu är det snart sovadags och peppa för imorrn, då är det orientering/skogsintervaller på schemat.

Av Bergman - 19 april 2012 20:45

Idag tog jag mig ut på en liten runda. Har ju varit hemma och sjuk och nu tyckte jag det var dags att ge sig ut en sväng. Och vad skööönt det var! Ibland blir jag sådär förvånad över hur skönt det är att vara ute och springa.


Nuläget till trots... det var trevligt och jag bröt inte ihop. Har ju de senaste dagarna haft problem med domnande lår, men det kändes bra, dock blev jag yr och sömnig. Jag har haft det förut. Under hela förra säsongen kom det från och till, kommer främst ihåg ICA-loppet, en halvmara på alnö som jag sprang sömnig. Ingen speciellt trevlig upplevelse att känna det som att man kommer att somna, inte för att benen är trött utan på grund av att man är sömnig! Vrickat. Trodde det var pollen, men hade det ju hela sommaren. Inte haft det förrän förra veckan och nu idag. Sååå... antar att det är stress. Det är för mycket stress nu, negativ stress och det håller på att ta knäcken på min kropp!


Upplevde dock en liten ljusning under löpningen idag. Förträngde det där jobbiga och lyfte blicken, för första gången på sjukt länge. Kände en svagt spritt i kroppen, sömnigheten till trots och trot eller inte men yrseln och sömnigheten försvann när jag lyckades få hjärnan att stanna kvar i denna ljusning.


Jag planerar att nå en formtopp om två veckor till tiomila. Och hur ska det gå till? Jag har ju kört rätt mycket mängdträning på väg i rätt makligt tempo, men nu är det slut på det. Jag måste få upp farten och tänkte testa något nytt. De ska bli pass med tempo och lite mer vila. Inte två pass om dagen nu utan ett pass men med hög kvalitet. Jag har inte kört det medvetet förut men nu blir det ett test. Jag är tung i skogen och vinglig så det blir många skogspass. Måndagsintervallerna behåller jag på asfalt/löparbana men sedan är det skogen som gäller. Skulle behöva min Ingela här nu så jag har någon att jaga i skogen!


Jag tänker mig kanske 6 pass löpning i veckan varav 4 hårda kvalitetspass och 2 distanspass och gärna 2 styrkepass till, ja, så det blir 8 pass och lite dubbla pass, men tänkte försöka komma iväg och köra styrka på förmiddagen, vila hela dagen och sedan köra hårt på eftermiddagen/kvällen.


Men nu när jag tänker på det undrar jag om jag kommer att sakna mina morgonpass? Kan man klämma in något sådant pass måntro? eller.. fan... skulle behöva ett proffs som vet exakt hur jag fungerar som kan lägga upp min träning. Jag får ringa Ingela imorgon och rådfråga, eller så mailar jag någon av mina vänner som är OL-gymnasielärare.


Kan det vara det att jag tränar för mycket? Kan man träna för mycket?

Presentation

Omröstning

Vars ska vi bo?
 Härnta
 Sundsvall

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2012
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Präktig småbarnsmor med Blogkeen
Följ Präktig småbarnsmor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se