Japp, här kom det, det jag väntat på ett tag. Fan att det skulle infinna sig idag, men, men, är ju inget man styr över lixom. Började med att jag inte såg något, allvarligt, jag såg inte höjderna eller något, kunde inte läsa kartan eller naturen. Hittade kontrollerna av bara turen, var ju inte kringelfritt vägen dit så snart var jag uppkommen av konkurrenter. Fan, så less jag blev. Försökte verkligen skärpa mig men gick inte. Ville bara försvinna från jordens yta. Försökte bita ihop men det gick bara inte. Hoppade några kontroller och lufsade i mål, fick där kram av världens bästa och dagen var inte så grå trots allt. Deppade ihop helt klart, men jag vet ju varför, är bara att bryta ihop och komma igen. 25-manna nästa helg, pirrigt värre. Nepp, ut på krogen en sväng med min snutt. Fotboll imorrn, skulle egentligen vara kvar i hällefors men hade inte lust, vill inte tävla imorrn, första gången jag känner så men har med psyket att göra... ses. Kisse... snart är vi i Sundsvall...puss