Sa, da var man pa plats i detta avlagsna land. Kanns lite konstigt, lite overkligt. Det som ar varst med hela det har ar att jag inte kom pa att jag verkligen skulle lamna Mathias i tva veckor forran jag slappte hans hand nar jag gick pa taget, hade fortrangt det fram tills dess, otroligt jobbigt. Da kom tararna! Ligger och vantar pa att fa komma fram hela tiden nu med.Resan har val gatt bra forutom att det har varit lang vantetid pa flyg samt att flygningen mellan london och sao paulo tog laaang tid. Satet var litet och obekvamt, knappt nagon plats for benen och gick inte att luta bak. Fanns filmer att se, var ju bra, forutom att det var valdigt daligt ljud och att de var textade pa portugisiska, men det fanns ju filmer sa jag ska inte klaga. Varst ar val att magen inte klarat av all mat och resande. Ar lite gnallig sa jag hoppar middagen ikvall och hoppas pa battring imorrn. Skulle verkligen behova min meducin men den ligger i min vaska som ar FORSVUNNEN!!!! Hmm.. skulle komma ikvall eller imorrn lovades det eftersom de visste vart den var. LIgger kvar i Sao Paulo och vi ar i Curitiba. Naja, hade varit skont att fa byta klader eftersom jag har samma klader som jag hade i mandags.. inte sa frascht men jag ar inte ensam iaf. Ar varre for anna, hennes vaska ar forsvunnen men dom har ingen aning om vart!!!! Kan ju bli lite spannande....nepp.. ska ivag a forsoka fa i mig lite vatska nu...skot om er... kramis