ja, idag är ingen bra dag. Idag önskar jag att jag inte ens gick upp. Är så fantastiskt sur så det finns inte. Förbannad på allt, irriterar mig på allt och mår bara skit.

Jag är så förbenat less på att gå omkring å vara tjock och att kroppen inte fungerar som den ska. Den ser inte ut som den brukar och jag kan inte nyttja den till vad jag vill.. Men så får man väl inte känna? Ska man inte gå omkring och stråla och vara lycklig när man är gravid? Skiter jag i, fullkomligt!

Jag har aldrig längtat så mycket i hela mitt liv efter att få ta på mig löparskorna och ut å springa tills benen inte bär mig. jag längtar efter att få köra backintervaller tills benen skriker sluta och sedan in på gymmet och lasta på så mycket vikt att jag knappt orkar bära och träna tills musklerna svider... guuuu va skönt det hade varit. Springa ett långpass i så hög fart att jag får ligga i soffan och ta igen mig innan jag ens kan stretcha!!!

Ja, jag vet, det är en övergående fas det här med en bäbis i magen men jag är ändå less... En egoist som känner förbjudna känslor... förlåt....

Är bara lite frustration och jag skiter i vad alla säger, jag känner såhär och så är det. PUNKT! Oavsett vad man får känna så känner jag så...