Direktlänk till inlägg 22 oktober 2008

Sammanfattning

Av Bergman - 22 oktober 2008 10:15

Kom på en sak när jag satt med knytet i famnen i förrgår natt och kände hur tårarna brände bakom ögonen.... Maktlöshet. Ja, det ordet kan sammanfatta min förlossning. Maktlöshet. Känner väldigt sällan det, har aldrig känt det på det sättet. Har under flera år lärt mig kontrollera min kropp, hantera smärta, är van att alltid ha ont någonstans och är van att ha en hög fysisk förmåga, men allt detta försvann och gömde sig i någon garderob någonstans.


Min tro på mig själv var för stor och jag överrumplades av all smärta. Jag har haft prestationsångest sedan förlossningen eftersom jag inte lyckades ta mig samman och samla min kraft mot det fokus jag innan ställt upp. Det har tagit sin lilla tid att bearbeta allt. Inte nog med att allt skulle smältas, jag fick med mig en liten varelse hem, en varelse som var inblandad i allt detta. Har varit så skönt att haft min älskade make vid min sida i drygt 10 dagar, han är fantastisk! Synd att han inte kan amma bara... :)


Jag känner nu att jag kanske börjar smälta allt och börjar ta till mig att det är en liten varelse som ska bo med oss, det är inte längre någon varelse utan det är lilla linus.. å han är så sööt.


Har under graviditeten klagat på att alla säger att det ska vara så fantastiskt hela tiden, har inte jag tyckt och tycker inte att det är konstigt. Mycket hände med kroppen, saker utanför min kontroll och då tycker jag det är naturligt att man tycker det är lite jobbigt. Sedan var inte förlossningen så fantastisk heller. All smärta försvann inte i och med att lillen kom på bröstet, jag hade faktiskt lite svårt att titta på honom i början, mest för att jag var så otroligt trött och helt förbi mentalt. Har haft lite skuldkänslor för att inte det euforiska infann sig i och med att han var ute och det har fått mig att känna mig ännu mer misslyckad än jag redan kände. Har dock nu tillåtit mig själv att känna så och i och med det har det börjat vända, sakta men säkert och jag känner mig inte fullt så misslyckad längre...


Har verkligen behövt att bara vara hemma med familjen och försöka smälta allt, tack staten för de tio dagarna.


Nu ska jag mata min son lite... om jag får han att vakna, för sedan ska vi ut i solen, jag, Mathias och Linus och bara njuta!

 
 
Ingen bild

Ankis

22 oktober 2008 14:15

Har märkt av att du har haft det jobbigt, men skönt att du känner att det börjar släppa lite nu. Vet om att det finns människor i din närhet som bryr sig om dig och tycker om dig och din familj med! KRAM!

 
Ingen bild

elin

22 oktober 2008 15:29

Det är definitivt inget rosenrött skimmer att vara förälder. Det är skitjobbigt faktiskt! Men kärleken till barnet gör ju att allt är värt det. Dock är det nog rätt vanligt att det tar ett tag innan kärleken infinner sig..så var det för mig iaf. Det tog ett antal veckor faktiskt.. på BB ville jag mest bara att ngn skulle komma och ta skrikhalsen så jag fick vara ifred.

Dock tycker jag att man ska vara rätt tacksam mitt i allt:) För det finns trots allt många som inte är förunnade privilegiet att få vara gravid, föda barn och amma.
Och allt blir lättare med tiden! Emilia är nästan oförskämt lättsam nu.

Och jag lovar, kärleken växer för varje dag! :) Förr drog jag en suck av lättnad varje gång hon sov eller jag fick gå ifrån henne en stund. Nu står jag som ett fån o tittar på henne när hon sover och längtar tills jag kommer hem från jobbet och får vara med henne! :) Så, om det är så att kärleken inte riktigt slagit igenom ännu så var lugn, snart är du golvad av mamma-love även du ;D

 
Ingen bild

Elin

22 oktober 2008 15:38

..just nu sitter hon faktiskt bredvid mig i soffan i full färd med att dra på sig mina trosor, haha :)

 
Kisse

Kisse

22 oktober 2008 21:30

Skönt att "höra" hur du tänker, helt sunda tankar du har, skönt att höra att du nu börjar landa, det tar lite tid och många tårar innan alla känslor hamnar på rätt ställe, det är en stor omställning! Tänker på dig, finns alltid här!

http://kissegirl.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Bergman - 29 september 2012 23:04

Idag var det dags för det 48:e Lidingöloppet. Jag hade ingen önskan att återuppleva förra årets kaos då jag knappt hann till start så vi åkte ner på fredagen hela familjen och roade oss med att åka tunnelbana, besöka sci-fibutiken, BR leksaker och Bu...

Av Bergman - 13 september 2012 08:42

Ja, är hur synd som helst om mig! Jag är förkyld! Överväger amputation av allt ovanför axlarna eftersom det är där det smärtar och värker. Jag måste bli frisk nu! Så jävla otajmat! Nästa helg är det medel och stafett-SM och helgen efter det Liding...

Av Bergman - 5 september 2012 06:53

Jag känner vemod.   Jag har gått 6 år på Nylands skola och den erbjuder en unik miljö! Det är så otroligt tråkigt att inte någon startar friskola där, eller att man utnyttjat miljön ännu mer. Skolan ligger efter en liten grusväg, granne med en bo...

Av Bergman - 12 augusti 2012 11:47

Först var jag skitglad över att jag fått en plats i dey fulltecknade loppet. Men, sen kom sommaren och förkylningen! Och tröttheten! Två träningspass på tre veckor, sen fem intensiva dagar på oringen. Därefter 4 pass på två veckor som sista uppladdni...

Av Bergman - 4 augusti 2012 16:21

Idag var det dags för Höga Kusten marathon. Jag brukar springa halvmaran men kände mig inte sugen på att mala banan två varv så jag valde Multi singel istället; 20 km cykling (asfalt, grus, bred stig, smal stig), 500m simning, 8 km löpning. Spring...

Presentation

Omröstning

Vars ska vi bo?
 Härnta
 Sundsvall

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13
14 15 16 17
18
19
20
21
22 23 24 25
26
27 28 29 30
31
<<< Oktober 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards