Jo, gav mig iväg för att springa. Så fantastiskt pigg jag kände mig. Är ju vinter ute nu och benen var ovanligt pigga... dock grusades allt eftersom jag efter 5 (FEM) minuter kände det som att jag fick en kniv in i knäet. Jaha... ignorera smärtan eller avbryta? Vet hur ont det kommer att göra så jag avbröt. Kan inte låta bli att vara lite stolt över mig själv. Vet ju hur jag gjorde senast, sprang tills det inte gick att springa mer, för när du har ordentligt löparknä, då springer du inte.

Nåja, brottades med ångesten över att inte få det tränat idag heller kontra stolteheten att jag avbröt. Samtidigt blev jag så sjukt irriterad på att vi inte har någon crosstrainer. Hatar pengar, alltså, vill ha hur mycket pengar som helst men hatar dem eftersom de påverkar vad man kan och inte kan göra så mycket. SKIT!

Ska sno balansbrädan av mor och så ska jag ta med mig mina skidor så jag inte frestas med att fylla ut lösskinnet på magen (Ja, det där jag försöker intala mig själv att det är lösskinn när det i själva verket är fluff)

Nepp... ska samla pantburkar idag så vi kan köpa en crosstrainer.. :)

Jo, tror jag ska ge mig ut snart. Mathias sover fortfarande och LInus är det full fart på. Ska byta på Linus så får han ligga å gosa med far sin så sticker jag ut en sväng. Blir inte så långt eftersom jag tänker på mina knän, men jag måste ut lite annars får jag krupp..