Ja, så har jag varit nere i Gävle och skämt ut Halmstads Orienteringsklubb. Inväntar brev om önskan om mitt omedelbara klubbyte...

Skämt åsido. Skäms gör jag för fy bubblan vad dåligt jag sprang. Dock har jag naturligtvis massor med bortförklaringar!

I slutet av förra veckan kände jag att kroppen inte var pigg. I fredags anade jag lite bak i halsen, men hade ju läääängtat efter denna helg och då ska ju inte kroppen få för sig att förstöra något. Lördag morgon. Inte pigg, inte bra, men laddad ändå! 11,5km... haha... Jag satte som målsättning att ta mig runt. Självklart var jag inte nöjd med den målsättningen när jag kom i mål eftersom jag kom tvåa från slutet! Kan tillägga att jag är världens sämsta förlorare.

Banan var en pina. Mossa och blåbärsris till knäna. Risigt och stenigt. Gick vart tredje steg. Så fort jag började bli anfådd kom jag på mig själv med att gå!

Natten var en mardröm eftersom Linus vägrade sova, eller inte egentligen men ligger man x timmar minus med sömnen redan så är varje minut dyrbar och då upplevs varje vaken sekund som en timme.

I söndags kom en sundsvallsbo fram och frågade vad som hände igår (lördag) eftersom jag gick så bra i Finspång. Svarade att det var just det, att det inte hände något. 

Söndagen, 2,5 km till start. Ont i vrister, axlar och rygg.. kände av halsen under natten och borde INTE har sprungit. Såg mig själv forcera i skogen, dock var det bara en dröm. Sanningen var tragisk. Stapplande steg. Snubblande, flåsande och det efter 2 min löpning! All energi gick till att försöka att inte gå så orienteringen uteblev! Tappade 4 min till ettan!!! Lufsade vidare men när jag kom till 5:an före 4:an insåg jag fakta och lommade skamsen tillbaka till TC och min fantastiska familj.

Fick i lördags otroligt ont i ryggen. Vet inte vad det berodde på, men att springa gjorde inte saken bättre, ont vid nedsättning av fot lixom. Hoppas att det bara har något med min förkylning att göra. Har i övrigt ont överallt idag. Framförallt vrister. Skitvrister.

Funderade på att lägga av igår, är ju inte lönt! Dock har jag en personlig hejarklack på min vänstra axel som redan har gjort upp träningsplaneringen för tiden framöver. Slut på väglöpning, ut i skogen så du lär dig springa i terräng...

Men först ska jag bli frisk. Har inte ont i halsen eller är snuvig, är bara heeeelt slut i kroppen och har ont i leder och muskler. Hur läker jag det? 

Måste städa, tvätta och packa. Imorgon 06.00 är det tänkt att Familjen Bergmans bil skall börja rulla söderöver... Runt 07.00 hakar Familjen Bygdell på för att slutligen nå Råhällan (utanför Gävle) vid 10-snåret. Då hinner vi reka in oss och jag hinner ångra mig några gånger för att sedan 11.10 ge mig ut på den 11,5 km långa banan!

Men, som sagt. Först måste det grejas här hemma. Är ju så skönt att komma hem till ett städat hem så jag måste lyfta på baken. Två timmar har jag på mig för sedan skall mannen i huset ha mat och efter det tänkte jag i min enfald att vi skulle iväg och handla lite grejs till helgen.

Har för övrigt varit och träffat de andra mammorna. Trevligt värre med fika och lite shopping. Blev en solkeps för 9,50 till Linus, samt en randig mössa som går att knyta fast. Han sliter ju av sig mössorna heeeela tiden.

nej, nu måste jag sätta fart

Ja, något lurt är det. Min kropp har ju inte återhämtat sig sedan måndagens bravader. Att det inte blev något slaggpass på tisdagen spelar säkert in lite, blev ju på onsdagen men då hade ju slaggen satt sig lite väl mycket. Kändes i kroppen igår och nu på morgonen lunkade jag runt i skogen i 45 min i hopp om att slaggen lämnar min kropp.

Har stretchat ordentligt nu och kommer även göra det ikväll och hoppas att segheten beror på dålig stretching snarare än förkylning. Funderade oroligt medan jag sprang hur jag ska orka 11.5 km i skogen imorgon! Det är långt för den som inte visste. 11.5 km på väg och stig är ju en bagis, men ge dig ut i obanad terräng så är du nog inte lika kaxig längre... Nåja... ska nog iväg och träffa de andra mammorna idag så kanske jag glömmer bort hur seg jag är???

Jo, blev ett 3 A4 långt mail till några kollegor med några sanningens ord. Inget svar ännu så får väl se om jag får massa skäll eller om de förstår hur smart jag är.

Var på ICA efter träningen och kom på en sak som irriterar mig. Du har en korg full med varor, du ställer den på den där lilla plåthyllan som är avsedd för korgen. Packar upp dina varor på bandet och skall sedan lyfta ner korgen i alla de andra korgarna, men då har den bakom dig ställt ner SIN korg, full med varor i den högen. Det är irriterande, extra mycket eftersom kunden bakom till 99% blänger på en och suckar djupt eftersom de måste lyfta upp sin korg så att jag kan ställa ner min korg. PUCKOSAR!!!

Eller så gör man som tanten framför mig, ber killen som står framför henne att packa ur hennes varor innan han ska ställa ner sin korg. PAH! Ja, hon var inte purung men stark nog att lyft ur sin limpa, sina bananer och sin burk sparris ur sin sketna korg. LATA TANT!!!!

Idag var jag på smitingen och skämde ut mig. Ja, minst sagt. Jag kommer aldrig kunna visa mig ute i orienteringssammanhang i dessa trakter igen!

Var laddad för en typ 7-8 km lång bana i härlig norrländsk terräng. Men, nej, det var kortdistans, 3,6 km, men eftersom min hjärna var inställd på långdistans så blev det en tid på typ 70 minut. Skämmigt.

Alltså, jag tror aldrig jag sprungit så dåligt! Jag såg ingenting. Måste vara så det känns för en person som inte kan orientera, kartan såg ut som hieroglyfer och skogen såg ut som just skog, berg, och mossa. Haha... jag, skrattar åt det nu men kunde gråta i skogen.

Sprang toksnett till ettan. Peppade mig själv, sprang ännu mer snett till tvåan, kom till fyran, yrade gärnet till trean, hittade knappt fyran, som jag redan besökt (!) och femman ska vi inte tala om. Nåja, över en väg och sedan upp i nästa gytter. Tänkte att nu jäklar ska vi ha lite sträcksegrar men drog ju åt fanders, till sjuan vet jag inte vart jag var och åttan råkade jag snubbla över efter jag bestämt mig för att bryta. Hittade tian när jag trodde jag var vid nian och sedan sket jag i det.. eller, var ju bara en kontroll kvar, ett stigkors som jag för övrigt spikade!!! *jey*

Så istället för en självförtroendeboos blev det ångestladdat över hela helgen! Till mitt försvar hävdar jag att sömnbrist fått mig vimsig och att stressen på jobbet gjorde mig ofokuserad. Försöker tänka positivt och det kan ju faktiskt inte gå sämre i helgen än vad det gjorde idag!

Sega kroppen!

Idag blev det ett slaggpass, ett pass jag borde genomfört igår! Nåja... lugn jogg i 40 min. Skulle stort köra styrka nu men kroppen svara inte alls så då blir det stretching istället. Intervallpasset slet på min arma kropp!!!

Ska mata flinus... världens kanske mest sociala bäbis!

Jamen nu får jag ta å ge mig. Fattar inte vad som händer med mitt huvud. Nog för att jag i vanliga fall är lite förvirrad men nu börjar det bli lite väl mycket. Haha.. var med å tävlade i en tävling som redan var avslutad. *knäppis*

bara en sak i raden för många andra. Insåg att jag stämplade fel datum på fakturorna i måndags... *hej kom och hjälp mig*

Vad sker härnäst? För övrigt är det hur stökigt här hemma som helst, trots att vi städar heeeela tiiiiiden. Hms. Mathias hävdar att det är på grund av att vi inte trivs, att vi vill ha hus och jag kan inte göra annat än instämma...

eller inte. Är sjukt fint väder ute iaf så jag tänkte jag skulle ut med lille plutt när han är matad. Ungen har ju mage att sova just nu! Hms... är ju skönt att han sover nu istället för på nätterna eller hur var det nu?

Nåja... låg å mööööös länge i sängen, eller jag försökte sova medan Linus försökte krypa/rycka mig i håret/peta mig i näsan/tumma mig på läppen och allt detta till ett ständigt pratande. Ja, blev alltså inte så mycket sova.

Tycker synd om min make som jobbar idag. Inte nog med att han inte heller har sovit något i natt så har ju Com Hem legat nere igår... inte bra. Ryktas om att de inte är så glada de sura själarna som ringer in, förstår man ju...

Nej.. ska göra lite nytta... typ städa i denna gudsförgätna lägenhet!