Jag börjar bli så otroligt less på alla särskrivningar, stavfel och talspråk som förekommer ÖVERALLT!!! Jo, till viss del kan jag stå ut med det i bloggar... skriver en hel del talspråk själv och felstavar säkert oxå. Men i annonser!!!

HERREGUD! Hittade denna annons... Inte nog med att de erbjuder en vägg till salu (Står ju "Garderob & vägg vitrinskåp" även om de missat & mellan vägg och vitrinskåp) när du läser i annonsen finner du även barn och garberdob till salu... Vart är Sverige på väg?

Det blev tidigare. Så långt att ingen kommer orka läsa.

Sammanfattar:

Jag ska åka bort men är rädd att mödrar inte "får" åka bort.

Ska sätta mig över alla förlegade synsätt som förhoppningsvis bara existerar i mitt egna huvud, för vi lever ju på 2000-talet!!!

GoJohanna, Go

Fascineras över hur inpräntat könsroller är i ens liv. Jag och Mathias delar på föräldraledigheten, vi hade gärna delat mer men har inte fungerat med Mathias jobb och eftersom jag ammat är det inte lätt för honom att vara helledigt.

Nåja. Jag har inte haft så dåligt samvete över att lämna den lilla mannen i faderns trygga förvar, för varför skulle jag kunna ta hand om vårt barn bättre än Mathias, fadern? Dock ska jag ju börja jobba heltid från och med imorgon och Mathias blir då ledig på 50%, restrerande tid tillbringa Linus på förskolan.

Det känns lite konstigt att inte vara hemma men Linus och finns säkert många som tycker att jag är en ansvarslös mor. Får lite dåligt samvete och tycker det känns lite jobbigt, men hur har det då inte känts för Mathias som efter 10 dagar med det nya lilla livet fått vara hemifrån 8 timmar om dagen? Hur jobbigt har det inte varit för honom? Mitt samvete lättas och det känns inte lika jobbigt. Dock önskar jag att Mathias kunnat vara 100% ledig med lille mannen i ett år ungefär, hade känts mer rätt, men, men...

Vidare till min MVM-resa. Jag åker på lördagen ner till Oskarshamn, springer SM-stafett på söndagen, upp till Sthlm och åker sedan till Estland på måndagen. Blir borta till nästa söndag. Ja, det blir många dagar borta. Och ja, det känns jobbigt, på många olika sätt. Först och främst gillar jag inte att vara ifrån min make. Har inte gillat att vara ifrån Mathias sedan den dagen jag träffade honom. Sedan vill jag inte vara ifrån Linus *tänk om han glömmer bort mig*. Två mycket starka anledningar som kan förmå mig att skita i allt... 

Dock vill jag åka, men brottas med min ångest över frånvaron. Sedan, det här med könsrollerna. Jag tänker på vad andra tänker. "Oj vilken dålig mor, åker ifrån sitt barn så länge!" Jaha säger jag då! Är något jag älskar att göra, *orientera alltså, inte vara ifrån mitt barn* och varför ska man sluta leva bara för att man får barn? Blir föräldrar som skiter i sitt egna liv bättre föräldrar? Det tror inte jag. Är ju inte så att jag är borta många veckor per år direkt.

Jag tror Linus kommer klara sig alldeles utmärkt, även maken min, även om han gärna vill att jag är hemma. :)

Könsrollerna: fäder kan åka bort och ingen höjer på ögonbrynen nämnvärt, jag förutom över lite ömkan om modern som blir själv med barnet, men som alla vet är ju kvinnor till för att ta hand om barn. Skulle morsan däremot välja att åka iväg, ja då höjs det ögonbryn. "Hur kan hon vilja vara ifrån sitt barn?" Egoist -Javisst! Och stackars pappan som måste ta hand om barnet helt själv! (frågan här är: varför är det synd om pappan? Saknar han förmåga att ta hand om barnet? Är han sämre lämpad? Skulle han göra jobbet sämre? Är det inte härligt för pappan att få rå om barnet alldeles själv, ja, som morsorna annars får göra?)

Näe, jag ska nog åka iväg och orientera med gott samvete och hoppas att allt flyter på bra här hemma och att de kommer ihåg mig när jag kommer hem igen!

På lääääänge...

Igår vann jag en ol-tävling uppe åt Sollefteåhållet. Gick faktiskt riktigt bra förutom några kontroller (typ 4-5) och bommade väl ungefär 8-10min totalt. Ja, så kan man kanske inte säga men så var det... Sedan var ju inte motståndet det bästa men jag kände ju själv hur bra det gick. Mycket mer säker än jag varit tidigare och kände mig bra i kroppen. OL-flyten kändes nästan som det gjorde innan Linus i magen!!!

Bommarna orsakades av rubb i självförtroendet och tappad fokus. Så länge jag trodde på mig själv gick det superbra, men så fort jag började tveka på mig själv så gick det fel...

Bådar gott detta.