Känns som jag lever i två världar just nu... Undrar om verkligheten är så grym som jag är rädd att den är. Vet inte om jag håller på att skapa mig en "egen" värld där allt inte är som det är utan allt är som jag önskar det var...

Låt det bara få ett slut.

Insåg dock i fredags, när jag sneglade åt höger, att det som verkligen gör mig lycklig är att se de människor jag verkligen älskar skratta och le. När de jag älskar är lyckliga är jag lycklig.