Jag har en kollega vars dotter blivit nominerad till Årets Mama Hjälte 2010! Önskar henne vinsten eftersom den historia jag hört får mig att bara vilja gråta. Det som beskrivs i blogg, i bild och intervju *länk* är ju bara bråkdelen av den verklighet hon verkligen lever i. Den går in att förstå.

Ja, det är ju just det där som är grejen som jag blir så jävla förbannad på! Den går ju inte att förstå! Det finns så många fler jävligt bra mammor där ute, för att inte tala om alla pappor!!! Glöm inte pappor, systrar, mormödrar, fan å hans syster... jag tror ni förstår.

Min livserfarenhet säger mig att inte ett jävla pris på denna förbannade planet kan sätta priset på en individs upplevelser, känslor och uppfattningar. Det denna jävla "vinst" kan få oss (som haft det "lätt" i livet) att göra är att tänka till lite. Det finns de som haft det värre! Dock vet jag några som haft det "värre" Kanske är en av dem som haft det "värre", vet hur det är att haft det "värre" eller hur fan du nu vill säga...

Summasumarum: jag är tudelad. Att prissätta någons "olycka" är helt absurt samtidigt som jag tror det får de som har det "jobbigt" att lyfta blicken och se vilka svårigheter du som förälder faktiskt kan överleva...

Till alla er tre-fyra pers som läser denna blogg (Lina *i hopp om träningstips :P* Syrran *i hopp om häcklingsmöjlighet* Ankis * i hopp om skändning av det svenska språket* och en av de okända/kända läsarna) här kommer en jääääävligtfanstygsjävla bra låt

KLICKA HÄR FÖR FAN!

Ja, och det är med stor motivation jag går in i den.

Sammanfattar säsongen som en mindre succe... inte ofta sånna ord kommer från mig men nöjd är jag. :)

Började med en kanonsträcka på 10-mila

1:a vårruset

1:a Urskogsloppet

1:a Jordgubbsloppet (12-kilometarn)

1:a Hemsölunken

1:a HK-halvmaran

4:a medeldistans MVM (ol)

28:a SM medeldistans (ol)

1:a och 2:a på Salomon trail run

28:a Lidingöloppet

10:a 25-mannakorten

och därtill lite halvdanna ol-resultat.

Men, jag, fasen vad det gått framåt med löpningen. Avklarade testrunda på 4 km på 15.17 idag vilket ger en km-tid på 3.49 *mallig värre*

Största upplevelsen var Urskogsloppet. När det är som tyngst och jag är riktigt trött brukar jag tänka på att jag fött barn och sprungit Urskogsloppet och då känns allt rätt lätt. :) Mest impad av mig själv blev jag på Lidingöloppet eftersom jag inte trodde jag skulle orka 3 mil, men det gjorde jag, och på 2 tim å 20 min med!

Näe, nu ska det bli ett ordentligt träningsupplägg inför nästa år. Lite banlöpning tänkte jag testa å mer OL-träning ska det bli för farten finns ju... Ska bli skoj med vinterträning!!!

*sjukt malligt inlägg. :)*