Jag har en kollega vars dotter blivit nominerad till Årets Mama Hjälte 2010! Önskar henne vinsten eftersom den historia jag hört får mig att bara vilja gråta. Det som beskrivs i blogg, i bild och intervju *länk* är ju bara bråkdelen av den verklighet hon verkligen lever i. Den går in att förstå.

Ja, det är ju just det där som är grejen som jag blir så jävla förbannad på! Den går ju inte att förstå! Det finns så många fler jävligt bra mammor där ute, för att inte tala om alla pappor!!! Glöm inte pappor, systrar, mormödrar, fan å hans syster... jag tror ni förstår.

Min livserfarenhet säger mig att inte ett jävla pris på denna förbannade planet kan sätta priset på en individs upplevelser, känslor och uppfattningar. Det denna jävla "vinst" kan få oss (som haft det "lätt" i livet) att göra är att tänka till lite. Det finns de som haft det värre! Dock vet jag några som haft det "värre" Kanske är en av dem som haft det "värre", vet hur det är att haft det "värre" eller hur fan du nu vill säga...

Summasumarum: jag är tudelad. Att prissätta någons "olycka" är helt absurt samtidigt som jag tror det får de som har det "jobbigt" att lyfta blicken och se vilka svårigheter du som förälder faktiskt kan överleva...

Till alla er tre-fyra pers som läser denna blogg (Lina *i hopp om träningstips :P* Syrran *i hopp om häcklingsmöjlighet* Ankis * i hopp om skändning av det svenska språket* och en av de okända/kända läsarna) här kommer en jääääävligtfanstygsjävla bra låt

KLICKA HÄR FÖR FAN!