Har ont i hälen. Vilar idag. Tycker jag är lat men det tar emot att springa eftersom det gör ont i hälen. Kan säkert crossa, men kroppen vill inte.

Ska ut och springa imorrn. Så är det bara. Undrar vad det är med hälen. Måste köpa nya skor. Var förbi teamsportia idag, de som brukar få in mina härliga skor, men serru, inte kommer de få in några sådana skor iår inte! Nähä.. mina fantastiska skor som jag brukar köpa för 1000 pix. Blir till att köpa ett par kayano istället då, för 2 papp.. ja, jag fick ju löneförhöjning idag. Haha.. nyrik, eller inte.

SKa beställa från nätet istället. Ska testa ut skorna och sedan ska jag köpa dem på internet. Gud, jag är så hipp! Ska även köpa tights tror jag. Mina är trasiga, jättetrasiga. Har köpt en pannlampa förresten, men betvivlar att jag kommer få den innan natt-sm så jag får springa med ficklampa...

Ska äta en kaka och tycka lite synd om mig eller så försöker jag mig på att göra några chins. Japp, har ju köpt en sån där som hänger i en dörröppning. Är så sjukt svag bara. Nästan så att Linus å Mathias står och skratta åt mig när jag hänger där och inte tar mig någonstans. :)

Fast känns inte som fredag eftersom jag varit hemma med den gipsade sonen hela veckan...

Igår påbörjades snabbhetsträning. Började med att inse att jag INTE är snabb. Haha.. men är ju därför jag ska träna på det. :)

Nåja, efter 10 korta intervaller (40-44 sek) blev det spänst. Trevligt att ha sällskap oxå av två andra öbackningar.Var dock sjukt sliten efter passet i onsdags, två mil i fantastiskt väder med vagnen. Antingen så är jag klen eller så börjar killen bli tung! Skyller lite på att det är tjällossning och annat bus på vägarna så det går lite extra tungt. Komer kännas bra att springa utan vagn sedan. :) Måste säga att det är sjukt peppande med alla glada tillrop när man är ute med vagnen iaf. Impar på folk, eller så bekräftar jag min sinnessjukdom. :) Skämt åsido, känns bra att visa att bara för att man fått barn behöver man inte sitta inne och pilla naveln!

Tänkte på det och diskuterade det lite med maken efter att han sett en mamma på teve som tränat mycket innan graviditeten och reporten frågade henne nu om hon skulle lägga av eftersom hon blivit mamma. Smart fråga, eller inte. Klart hon inte skulle. Hon hade för övrigt en chariot så springa skulle hon ju inte behöva göra ensam heller!

Så jävla antikt att jag kräks. Som att jag säger att jag ska iväg å tävla i en vecka, vem tar hand om Linus då? Och vad är jag för en mamma som väljer att tävla och träna framför min egen son? Ja, vad jag är jag för en mamma? En mamma med en jävligt bra far till sin son! De ni...

vi kollade på flera avsnitt igår och känner mig som en sådan idag... Har fått ont i ryggen, har ont i huvet och känner mig allmänt upphängdochnersläppt.

Min natt inatt men med tanke på hur linus lät så sov inte mathias speciellt mycket heller... Han var billig inatt, sonen... så sjukt frustrerande när man inte vet vad som är fel och allt man gör är fel och han bara skriker. Humöret är i botten och jag är så sjukt trött och less, vill bara lägga mig ner och gråta. Hur fan kan en liten människa sova så jävla lite och ändå vara så irriterande pigg? Jag ser mig själv som en pigg människa men den här lilla duracellkaninen ger mig fetspö!

Skulle ut å springa med Sandra men planerna ändrades och som det är just nu så är jag inte i tillstånd att springa. Låter maken sova för att sedan ge mig ut på ett komapass... så ser ni någon som rör sig som en walker så är det inte zombieinvasion på g.. det är bara jag...

Ja.. bytte ju jobb för att jag skulle få MINDRE att göra och för att jag skulle kunna ägna mig åt mig själv och min familj.. men eftersom jag är en "fixare" och superwoman så blir det ju inte alltid som man tänkt sig...

Nåja.. tävlingssäsong närmar sig... sjukt spännande. Börjar dock med stor fasa inse att jag SLÖAT när det gäller träning. Mitt mentala har ju inte varit i fas och det märks fysisk. Fanstyg. Säger bara:

Så är det här i världen... kung kokos!

Har annars träningsplanen sjukt klar för mig inför Natt och sprint-sm. I huvudet så går det jävligt bra så det är bara att försöka få kroppen att förstå det med! :) Fokus på snabbhetsträning förutom ett pass i veckan som kommer vara låååångt.

Haft ont i ryggen och har lagt 1000 pix på ryggis och har nu inte ont. Han var dock lite fascinerad över mina spänningar vid skulderbladen och alla triggerpunkter...

Näe.. sovadags så de två planerade passen blir av imorrn...

Idag skulle jag jag vilja vara på två ställen samtidigt. Klockan 11 idag är det begravning för en eldsjäl, en inspiratör, en envis jäkel, men jag kommer inte vara där.

Jag kommer klockan 11 idag ge mig ut i skogen för att springa en bana på 5 km på tid. Jag är inte bra på vara ledsen i grupp, jag är bra på att springa fort i skogen och det är just det jag tänker göra!

Det är i skogen jag tillbringat mest tid med dig Per och det är i skogen jag säger mitt hejdå. Jag prioriterade träningsläger framför begravning eftersom jag inte tror du har något emot det... du finns i mina tankar extra mycket idag ska du veta!

Något offatbart har hänt. Alldeles för ung och levnadsglad har du lämnat jordelivet. En människa som påverkat mig otroligt mycket och jag hade inte varit där jag är om det inte varit för dig. Jag hade inte haft den karriär jag haft om det inte varit för dig, och jag kommer inte ha min succe till karriär jag tänkt ha i framtiden om det inte varit för dig. Du, min gamla tränare Per Lang har efter en kort tids sjukdom avlidit. Det gör mig arg och ledsen. Jag hann ju inte ens hälsa på dig, din gamla gubbe!

Du var min tränare under mina begynnande år i orienteringsvärlden. jag var väl runt 10-11 år när jag fick vara med i din träningsgrupp och det var intensiva år fram till mitt uppehåll som påbörjades när jag skulle upp i 18-klassen. Det var framgångsrika år som givit mig lärdom jag har nytta av idag...

Minnena jag har med dig är många och jag delar dom med flera andra, främst min bror som var med på många av alla våra strapatser! Alla träningar, alla läger, alla tävlingar... Du var en engagerad själ som jag lärt mig mycket av.

Livet är orättvist, det har jag lärt mig vid det här laget, men jag blir ledsen och förbannad ändå.

Träningar ja... på löprundorna skickade du iväg brorsan på lite extrasvängar eftersom han (då iaf) sprang lite fortare än oss andra. Den lilla rundan vi tog runt Mingen, på ynka två mil... haha... Men pepp var det, hela rundan. Eller det där lägret i Vålådalen då vi skulle springa till de "Gröna sjöarna". När tröttheten började komma krypande undrade många hur långt det var kvar, "2 km" blev svaret, när dessa var avverkade med råge kom frågan igen, "1 km" blev då svaret. När den där kilometern var avklarad var det enligt dig fortfarande 1 km kvar. Vi kom aldrig fram till de där sjöarna, men långt sprang vi... :)

Och alla läger vi varit på! Som den gången vi skulle på vårläger till Lurbo, IF Thors klubbstuga men körde helt fel. Passerade massvis med "bo" ställen men inte det rätta. Tillslut skulle du svänga in och fråga om vägen på en ICA-butik men snön föll ymningt så du såg inte att det var ett dike mellan vägen och parkeringen. Det stod två personer på parkeringen som såg allt och hjälpte oss upp... vi i baksätet skrattade nog mest. Ja, för skrattat har jag gjort med dig. om jag inte har helt fel körde du även på en gångbanan den resan och undrade då varför gubben du körde förbi viftade så argt... :)

En av alla de gånger du skuggade mig var du extra nöjd med eftersom du lyckades lura iväg mig totalt. Det var i trakterna av Fågelberget och det var något du gärna påpekade varje gång vi träffades... liksom den gång du iaktog hur min bror lurade iväg mig under en annan träning. Du skuggade inte bara själv, du fixade så andra skuggad för att vi skulle utvecklas, du var en fixare...

Midsommarorientering i Vålådalen. Jag, du och brorsan. Fanstastiska tävlingar men roligast var en av fisketurerna vi var iväg på. Den enda som fick napp var du, men det var inte vilket napp som helst utan det var dig själv. Japp, du skulle gå genom skogen, fällde inte ihop spöet, gick in i ett träd och fastnade med draget i ditt eget huvud. Jag fick hjälpa dig loss och självklart har jag påminnt dig om detta, fleeeeera gånger! Haha... ja, och sista dagen var det jaktstart på fjället. Brorsan hade en tuff bana, du tänkte att det skulle vara snällt att bistå som langare vid varvningskontrollen. Du kom tillbaka med ett stort leende samtidigt som du härmade hur brorsan, trött av banan och värmen, bara grymtade till svar på ditt erbjudande om sportdryck eller vatten och ryckte till sig första bästa mugg...

Ja, för du ställde upp. Jag vet inte hur många gånger du fått massera mina vader som blev stela som pinnar under ungdomsåren. Och hur du förstått och accepterat att jag betett mig som jag gjort när jag kommit i mål (jag slänger karta, kompass, skor, vad som helst) för att sedan försöka få mig att blicka framåt och inte gräva ner mig i det dåliga resultatet. Du har lärt mig mycket...

Jag skulle ju åka och hälsa på dig. Jag visste exakt vad jag skulle säga till dig, jag har funderat på det enda sedan jag fick höra att du låg på sjukhus. Jag skulle säga det till dig även om du antagligen inte skulle höra mig, skulle säga det där begreppet som Olle alltid sagt:

"Hörru, gamla gubbe, ligger du här och slöar?!

Upp med dig, det där springer du bort!"

Skratten har varit många, tonerna har inte alltid varit glada men du var ingen långsint man du Per. Jargongen vi hade var lättsam och lite speciell. Jag minns när jag med bara någon sekund inte tog mig till finalen på Sprint-SM för ett antal år sedan. Jag sprang då i Halmstads färger och när jag stod där och svor över resultatet kommer du fram och säger att det är klart jag inte kom till final, jag som blivit så tung! Jag kontrade antagligen med en fråga vad en sådan gammal gubbe gjorde på en tävling som Spring-SM...

Vem ska jag nu munhuggas med ute på tävlingarna? Du kommer att vara saknad, du gamle man!Gråhårig och långsam hade du börjat bli, men glad ändå. :)

Jag hoppas att jag skänkte dig i alla fall hälften så många skratt som du skänkt mig! Iår ska jag springa fort, i år ska jag springa bra och jag tänker göra det för dig Per!

Nytt år, nya möjligheter och jag är frisk efter en jul och nyår i förkylningens tecken.

Var i H-stad helgen före jul å träffade bästaste I&U. Hann med ett löppass och var ner till Malmö, kikade på glaskuben (musikhjälpen) på torget och såg Spamalot. Så jävla bra!

Nytt år, ny säsong och jag ska bli het som satan tänkte jag. :) Ev. träningsläger i Spanien i februari... måste forska om detta på måndag. Är ju Brasilien som MWM går i i sommar och det skulle jag grymt gärna åka på! :)

Jobbet är superkul, superintensivt och superspännande! Som ett kinderägg eller nåt. Hoppas på högre deltagande på jobbträningarna. Är så jäkla kul att folk testar springa på vintern, det går ju faktiskt! :) Även om det inte går i katastroffart så är det ett av de bästa passen i veckan! Gillar att få med mig folk ut och få dem att fastna för löpning! Inspirerar mig så sjukt mycket!

Imöra väntar nog ett litet kortare pass och därtill hänsynslös styrketräning. Nu skall trivselkilona bort. Deffning pågår...

Men koooom igeeen! Jag MÅSTE ju skörda!