Jag har en kollega vars dotter blivit nominerad till Årets Mama Hjälte 2010! Önskar henne vinsten eftersom den historia jag hört får mig att bara vilja gråta. Det som beskrivs i blogg, i bild och intervju *länk* är ju bara bråkdelen av den verklighet hon verkligen lever i. Den går in att förstå.

Ja, det är ju just det där som är grejen som jag blir så jävla förbannad på! Den går ju inte att förstå! Det finns så många fler jävligt bra mammor där ute, för att inte tala om alla pappor!!! Glöm inte pappor, systrar, mormödrar, fan å hans syster... jag tror ni förstår.

Min livserfarenhet säger mig att inte ett jävla pris på denna förbannade planet kan sätta priset på en individs upplevelser, känslor och uppfattningar. Det denna jävla "vinst" kan få oss (som haft det "lätt" i livet) att göra är att tänka till lite. Det finns de som haft det värre! Dock vet jag några som haft det "värre" Kanske är en av dem som haft det "värre", vet hur det är att haft det "värre" eller hur fan du nu vill säga...

Summasumarum: jag är tudelad. Att prissätta någons "olycka" är helt absurt samtidigt som jag tror det får de som har det "jobbigt" att lyfta blicken och se vilka svårigheter du som förälder faktiskt kan överleva...

Till alla er tre-fyra pers som läser denna blogg (Lina *i hopp om träningstips :P* Syrran *i hopp om häcklingsmöjlighet* Ankis * i hopp om skändning av det svenska språket* och en av de okända/kända läsarna) här kommer en jääääävligtfanstygsjävla bra låt

KLICKA HÄR FÖR FAN!

Ja, och det är med stor motivation jag går in i den.

Sammanfattar säsongen som en mindre succe... inte ofta sånna ord kommer från mig men nöjd är jag. :)

Började med en kanonsträcka på 10-mila

1:a vårruset

1:a Urskogsloppet

1:a Jordgubbsloppet (12-kilometarn)

1:a Hemsölunken

1:a HK-halvmaran

4:a medeldistans MVM (ol)

28:a SM medeldistans (ol)

1:a och 2:a på Salomon trail run

28:a Lidingöloppet

10:a 25-mannakorten

och därtill lite halvdanna ol-resultat.

Men, jag, fasen vad det gått framåt med löpningen. Avklarade testrunda på 4 km på 15.17 idag vilket ger en km-tid på 3.49 *mallig värre*

Största upplevelsen var Urskogsloppet. När det är som tyngst och jag är riktigt trött brukar jag tänka på att jag fött barn och sprungit Urskogsloppet och då känns allt rätt lätt. :) Mest impad av mig själv blev jag på Lidingöloppet eftersom jag inte trodde jag skulle orka 3 mil, men det gjorde jag, och på 2 tim å 20 min med!

Näe, nu ska det bli ett ordentligt träningsupplägg inför nästa år. Lite banlöpning tänkte jag testa å mer OL-träning ska det bli för farten finns ju... Ska bli skoj med vinterträning!!!

*sjukt malligt inlägg. :)*

Hemsön -där tiden står stilla...

typ, eller nåt. Igår var jag där och skulle springa ett litet lopp på 6 km. Roligaste sättet att träna snabbdistans på tycker jag. :) Var där tiiiidigt eftersom jag trodde första start var 13 och man måste anmäla sig senast en timme innan, men 13 var starten för barnen, vi skulle starta vid 14. Nåja. Gott om tid för uppvärmning.

Jag valde att lunka runt banan före start. *fusk* :) På väg ut pratar jag med Micke från löparklubben. Han sa att damerna brukar starta 3 min bakom herrarna men att jag kunde ju försöka prata med dem så att de ändrade så vi fick starta samtidigt. Hahaha.. det absolut fånigaste jag varit med om! WHY?

Lunkade runt banan, mycket fin och trevlig bana med väldigt lite asfalt. *me like* Fick startproceduren bekräftad, herrarna startar först och damerna ett par minuter bakom. Gick fram till arrangören och frågade om inte vi kunde starta samtidigt men se det gick inte. Jag frågade varför och fick till svar att många killar har problem med sina egon och tycker det är väldigt jobbigt när de blir om-/ifrånsprungna av damer. Att vissa sedan blir omsprungna av damer som startar 3 min bakom dem tyckte HAN att då fick de skylla sig själva. MEN MY FUCKING GOD! Jag skulle ha anmält mig till herrklass alltså? sa jag och gick surt därifrån.

Varför denna sekelskiftsaktiga startprocedur? Har man sådan prestationsångest kanske man inte skall springa alls? Denna mans uttalande får mig att undra vad det är för fel på dessa vuxna karlar som inte kan ta att en dam springer om/ifrån dem. Har de sin fru fastkedjad vid spisen? Måste deras fru/flickvänn alltid hålla igen vid situationer då denna kan visa sig bättre? menar, egot ställer ju till det lite. Jag skulle gärna vilja se en man som har detta problem, vågar den mannen stå för det i så fall?

Nåja, jag eldade upp mig, surade och övervägde att åka hem faktiskt. I ren protest! Jag startade dock 3 min efter herrarna och när jag började springa ifatt ett gäng så övervägde jag att kläcka ur mig något spydigt, eller vända mig och, springa baklänges och heja på dem medan jag sprang förbi dem. Dock avstod jag detta eftersom det antagligen bara var arrangören (född ngn gång under 1800-talet och antagligen fast i den tiden) som hade problem att bli om/ifrånsprungen av en dam.

Jag tog mig runt banan på 22.33 som första dam, som startade 3 min bakom herrarna. Jag passerade under banan flera herrar vilka antagligen har sina egon totalt krossade nu och aldrig kommer snöra på sig ett para löparpjuks igen? *ironi* Första herren jag passerade sken dock upp och hejade mycket glatt, en riktig karl som kan ta att en dam är snabbare. :)

Hade jag fått starta samtidigt som herrarna hade jag kanske pressat tiden lite till eftersom jag nu själv fick pressa på och försöka hålla farten. Hade ingen dam som utmanade mig och herrarna jag sprang om, ja de hade ju startat 3 minuter före! Micke vann på 21.07 om jag inte missnminner mig så lite draghjälp hade jag ju fått. :P Som Micke sa så blir ju herrarna omsprungna innan start eftersom man brukar ställa sig längre fram, även som dam, om man vet med sig att man springer fort.

En rolig bana, ett trevligt arrangemang dock besudlat av den ålderdomliga synen på män, att deras egon skulle skadas om de blev om/ifrånsprungna av damer. Vet inte om jag återkommer, har lite svårt för dylika synsätt. De kanske kan testa någon nytänkande till nästa år. Varför inte låta damerna starta 3 minuter FÖRE, på så sätt kan ju alla män med små snorrar egon får springa ikapp och förbi damerna, det måste väl kännas bra? Och kommer de inte ifatt alla damer så kan de ju trösta sig med att de faktiskt hade ett försprång på 3 min!

På fastlandet är det år 2010 vilket år det är på Hemsön vet jag inte...

..jag vann ju i lördags *skryt* och ett av prisen jag fick var en fri start i Lidingöloppet. Första tanken var "Nej, jag säljer den" men har funderat lite till och ska nog springa.  Är iofs E-serien i dalarna samma helg men har ju inte sprungit någon deltävling hittills så Lidingö lockar lite mer. Dock är det ju 3 mil och det är en mil för mycket enligt mitt egna tycke men börjar som sagt ändra mig... Skulle ju vara kul å testa lixom...

har ju några veckor i Juli och försöka träna upp mig på. :) Linus får hänga med... haha... Har för övrigt varit ute på en milrunda nyss. Målsättningen var 60 min men blev 52. Jag vill ha sällskap! Dessa pass är ju sjukt viktigta för min del har jag insett men är svårt att springa i den farten avslappnat när jag springer själv.. kanske kan försöka lura ut någon här i krokarna? Elin är det suveräna sällskapet, dock är det lite långt att åka till S-vall varenda gång...

Länk till Urskogsloppet... fan vilken upplevelse!

Herregud vilket lopp! 1,9 mil i mestadels skog. Inte lättlöpt, fin stig utan skog, urskog! Hur fantastiskt härligt är inte det?

Är så nöjd att jag tog OL-skorna med tanke på den oerhört blöta terrängen, men shit vad fint alltså!

Det började med typ 3-4 km uppför, i blöt myrmosse, kändes som det iaf. Uppför var det och halvvägs var jag beredd att ge upp. Jag tappade mitt häng och var helt säker på att någon tjej skulle springa om mig. MEn jag bet i, jag tog mig upp och fick sedan den återhämntning som behövdes för att orka vidare.

Jag sprang själv typ hela loppet. Såg någon skymta förbi längre fram men annars var jag själv. Absolut bäst tyckte jag om sträckan då man passerat 10 km. Lagom nerför i blåbärsris!!!! Ojojoj...

Men, vad jag stumnade när det blev några kilometer på grusväg! Kom ut i skogen igen och trodde inte jag skulle kunna ta mig i mål. Och den sista kilometern var nog den längsta jag någonsin sprungit! Men vad kul det var.

Och Björna! Vilket ställe! Värsta gbg-varvetkänsla med alla som hejade! Ojojoj.. jag är så sjukt imponerad och har så sjukt ont i kroppen så jag ska ligga i sacco och äta godis resten av kvällen!

Hur det gick? Seger... :) *klappar sig själv på axeln* 1.40.03 på 1,9. riktigt nöjd!

Idag har jag min första dag på Länsstyrelsen. Blandade känslor.

Igår var det min sista på Sandö och det kändes sjukt tungt! Undrar hur länge jag måste vänta med att hälsa på för att inte visa att jag saknar alla så mycket.

Har tappat bort min löparklocka, igen. Denna gång "på riktigt". Har ingen aning om vart den är och ingen förhoppning att hitta den heller...

fanstyg

Ska ner i källaren och duscha.. kul

Idag var jag grym! *klappa axel* Kapade 1 min på tiden till jobbet. Kände mig sjukt pigg och hade kunnat fortsätta springa, men var ju tvungen att passa bussen. Roade mig med att stretcha och köra plankan och lite andra magövningar. Hahaha... japp, den underhållningen bjöd jag förbipasserande på! :)

Sprang och tänkte på träning idag, som vanligt. Försöker nästan alltid få med mig någon träningskamrat men INGEN, nästan, vill träna med mig för jag är ju mer tränad... hms.. frågar ju för att jag VILL ha sällskap och kan anpassa mig, lovar. Jag ber inte om sällskap för att skratta åt någon eller något annat dumt utan för att jag vill ha sällskap!

Idag drar vi till Sönsvall, hoppas på trevligt sällskap ikväll och måhända en löprunda imöra? *blink, blink Elin!*

Överväger att dra ner på jobbet innan lurre... har sån sjuk överskottsenergi!

Idag var vi på dop för lilla Lukas. Linus skrek i kyrkan och vägrade sitta still så vi fick sätta oss i ett lekrum, lyckades dock knäppa några kort när Mathias hällde upp dopvattnet...

Innan dopingen lyxade vi med en vagns/cykelpass till Sparrudden. Jag med vagn och Mathias på cykel. Fick ingen fisk men såg feta gäddor snuska sig i vassen. Linus sov som besatt! Vaknade lagom till att vi skulle springa/cykla hem. Jag kom på den lysande ideen att jag var sugen på att springa en extrasväng med extra mycket backar... ångrade mig när vi kom fram till backarna men då var det ju lixom försent. Sprang sedan som en toka för att hinna hem före maken som envisades med att fiska lite i Gådeån...

Linus vägrade sedan sova något mer idag = överenergisk unge! Lägg till lite socker på det så... japp.. duracellkaninen kan slänga sig i väggen! Dock somnade han efter fil och flingor och välling... sover nu helt ljudlöst.

Ute är det sjuuukt härligt! Märks på folk med... en liten nackdel att bo i stan men rätt trevligt samtidigt. Har skrubbat balkongen med... tänkte ju försöka börja nyttja den. Passa på att skrubba innan någon flyttar in i lägenheten nedanför.. :)

Förresten, värmen ute gör en ju lite småpilsk och partysugen... ser fram emot den tilltänka "Toafesten".. japp, klart vi ska fira att toan är klar! (Om den blir det)