Ja, så har jag varit nere i Gävle och skämt ut Halmstads Orienteringsklubb. Inväntar brev om önskan om mitt omedelbara klubbyte...

Skämt åsido. Skäms gör jag för fy bubblan vad dåligt jag sprang. Dock har jag naturligtvis massor med bortförklaringar!

I slutet av förra veckan kände jag att kroppen inte var pigg. I fredags anade jag lite bak i halsen, men hade ju läääängtat efter denna helg och då ska ju inte kroppen få för sig att förstöra något. Lördag morgon. Inte pigg, inte bra, men laddad ändå! 11,5km... haha... Jag satte som målsättning att ta mig runt. Självklart var jag inte nöjd med den målsättningen när jag kom i mål eftersom jag kom tvåa från slutet! Kan tillägga att jag är världens sämsta förlorare.

Banan var en pina. Mossa och blåbärsris till knäna. Risigt och stenigt. Gick vart tredje steg. Så fort jag började bli anfådd kom jag på mig själv med att gå!

Natten var en mardröm eftersom Linus vägrade sova, eller inte egentligen men ligger man x timmar minus med sömnen redan så är varje minut dyrbar och då upplevs varje vaken sekund som en timme.

I söndags kom en sundsvallsbo fram och frågade vad som hände igår (lördag) eftersom jag gick så bra i Finspång. Svarade att det var just det, att det inte hände något. 

Söndagen, 2,5 km till start. Ont i vrister, axlar och rygg.. kände av halsen under natten och borde INTE har sprungit. Såg mig själv forcera i skogen, dock var det bara en dröm. Sanningen var tragisk. Stapplande steg. Snubblande, flåsande och det efter 2 min löpning! All energi gick till att försöka att inte gå så orienteringen uteblev! Tappade 4 min till ettan!!! Lufsade vidare men när jag kom till 5:an före 4:an insåg jag fakta och lommade skamsen tillbaka till TC och min fantastiska familj.

Fick i lördags otroligt ont i ryggen. Vet inte vad det berodde på, men att springa gjorde inte saken bättre, ont vid nedsättning av fot lixom. Hoppas att det bara har något med min förkylning att göra. Har i övrigt ont överallt idag. Framförallt vrister. Skitvrister.

Funderade på att lägga av igår, är ju inte lönt! Dock har jag en personlig hejarklack på min vänstra axel som redan har gjort upp träningsplaneringen för tiden framöver. Slut på väglöpning, ut i skogen så du lär dig springa i terräng...

Men först ska jag bli frisk. Har inte ont i halsen eller är snuvig, är bara heeeelt slut i kroppen och har ont i leder och muskler. Hur läker jag det? 

Ja, något lurt är det. Min kropp har ju inte återhämtat sig sedan måndagens bravader. Att det inte blev något slaggpass på tisdagen spelar säkert in lite, blev ju på onsdagen men då hade ju slaggen satt sig lite väl mycket. Kändes i kroppen igår och nu på morgonen lunkade jag runt i skogen i 45 min i hopp om att slaggen lämnar min kropp.

Har stretchat ordentligt nu och kommer även göra det ikväll och hoppas att segheten beror på dålig stretching snarare än förkylning. Funderade oroligt medan jag sprang hur jag ska orka 11.5 km i skogen imorgon! Det är långt för den som inte visste. 11.5 km på väg och stig är ju en bagis, men ge dig ut i obanad terräng så är du nog inte lika kaxig längre... Nåja... ska nog iväg och träffa de andra mammorna idag så kanske jag glömmer bort hur seg jag är???

Idag var jag på smitingen och skämde ut mig. Ja, minst sagt. Jag kommer aldrig kunna visa mig ute i orienteringssammanhang i dessa trakter igen!

Var laddad för en typ 7-8 km lång bana i härlig norrländsk terräng. Men, nej, det var kortdistans, 3,6 km, men eftersom min hjärna var inställd på långdistans så blev det en tid på typ 70 minut. Skämmigt.

Alltså, jag tror aldrig jag sprungit så dåligt! Jag såg ingenting. Måste vara så det känns för en person som inte kan orientera, kartan såg ut som hieroglyfer och skogen såg ut som just skog, berg, och mossa. Haha... jag, skrattar åt det nu men kunde gråta i skogen.

Sprang toksnett till ettan. Peppade mig själv, sprang ännu mer snett till tvåan, kom till fyran, yrade gärnet till trean, hittade knappt fyran, som jag redan besökt (!) och femman ska vi inte tala om. Nåja, över en väg och sedan upp i nästa gytter. Tänkte att nu jäklar ska vi ha lite sträcksegrar men drog ju åt fanders, till sjuan vet jag inte vart jag var och åttan råkade jag snubbla över efter jag bestämt mig för att bryta. Hittade tian när jag trodde jag var vid nian och sedan sket jag i det.. eller, var ju bara en kontroll kvar, ett stigkors som jag för övrigt spikade!!! *jey*

Så istället för en självförtroendeboos blev det ångestladdat över hela helgen! Till mitt försvar hävdar jag att sömnbrist fått mig vimsig och att stressen på jobbet gjorde mig ofokuserad. Försöker tänka positivt och det kan ju faktiskt inte gå sämre i helgen än vad det gjorde idag!

Sega kroppen!

Idag blev det ett slaggpass, ett pass jag borde genomfört igår! Nåja... lugn jogg i 40 min. Skulle stort köra styrka nu men kroppen svara inte alls så då blir det stretching istället. Intervallpasset slet på min arma kropp!!!

Ska mata flinus... världens kanske mest sociala bäbis!

på riktigt länge!

Tog mod till mig och infann mig på Högslätten till 18-tiden. Där väntade ett gäng löpare från Öbacka LK. Frågade snällt om jag fick vara med och det var absolut inga problem alls. 2 km uppvärmning på grusplan sedan klampade vi in på löparbanan. Första gången för mig, förutom en gång på gympan i gymnasiet.

1000m intervaller stod på schemat. Första på 3.45 andra 3.48, tredje 3.50 och fjärde 3.57 Efter det valde jag och en annan att köra 800m, 600m, 400m, 300m och slutligen en spurt på 200m. Vila ägnade jag mig åt i ca 1.15 efter varje intervall. Sjukt härligt juhu! Å riktigt så jättelångsam är jag inte iaf. Nåja, föreslog lite spänst och gänget log brett och hängde välvilligt med på indianhopp, utfall och mångsteg. 

Så nöjd nu, kommer ha så ont i kroppen imorgon! Men ingen ler lika brett som jag nu! Roligast var att alla blev så glad över att jag hängde på och glada utrop hördes vid mitt initiativ till spänst. förklarade att spänsten egentligen skall göras i lätt uppförslut för att ge lite extra men med några intervaller i benen så räckte banan nog. :)

Blev lite stum i baksidan låren av intervallerna och lyckades känna av mjölksyra som kom krypande, därav minskning av intervallerna. Jo, jag orkade ju inte köra 1000m alla gånger så avkortningen var super. Gu vad mycket det gör att få lite draghjälp! Roligt att det var så många tjejer med oxå, är så van att man är själv som stretar på så det är inspirerande att få tjejsällskap, även om de nöjde sig med 400m-intervaller...

Soffan lockar. :)

Tog mig ut mot Lotsstugan och sedan genom skogen till Högslätten. En nätt runda på 15.5 km. Höll överraskande 4.40/km Lite i chock... skulle ju ta ett lugnt distanspass var det tänkt och blev lite förvånad när jag kollade på klockan när jag kom hem....

Nåja... nyss hemkommen från svärmor och svärfar. Grillat, vin å massa snack. Trevligt värre.

Ska borsta bort tandtrollen och sedan krypa ner i sängen....

Ja, eller vad sägs om ett härligt intervallpass på förmiddagen, 3x7 plus spänst och sedan styrka. Hääärligt.

Dock har sömnintaget inte varit det bästa senaste natten så jag är otroligt trött just nu.

Insåg att jag verkligen håller på med en fantastisk idrott. Joggade upp till Vårdkasen och släpade mig runt elljusspåret på mina intervaller. Helt knäpptyst förutom fåglarnas underbara kvitter, mina fotsteg och andhämtning. Fattar inte varför inte alla håller på med orientering!!! Vädret är fantastiskt. 20 plus här idag men lite svalt i luften. Helt suveränt. Ev. blir det ett distanspass ikväll... vi får väl se...

Avklarat ett härligt löppass i 60 min. Solens strålar sken mot mig och luften var härligt sval! benen var dock tunga och jag känner hur fluffet hoppar på rumpa och mage. Hms,.. förstår mig inte på min kropp. Tycker att helt plötsligt har jag en bilring och barlast på rumpan!

Dagens tankar började i mat- och träningsplanering. Slutätet när det gäller alla smörgåsar. Jo, för det har nog blivit ett par för många sådana. Och sedan få ordning på träningen lite bättre. Sluta hålla på å känna efter hela tiden.

Sedan gick jag vidare till vikt. Denna heta potatis. Vi äger ingen våg och kommer inte äga någon någonsin eftersom vågar bara visar siffror. Siffror som faktiskt inte säger någonting alls! Folk blir bara lurade... Kort förklaring följer:

Muskler väger mer än fett. Muskler är en färskvara, du kan inte träna upp dig och få en massa muskler och sedan tro att de stannar där i all evighet, de blir till fett och därför kan du gå ner/hålla din vikt men bli större om du inte underhåller dina muskler. Släng ut vågen och ut och rör på dig istället och använd din egen känsla, (mår du bra, känner du dig frisk och stark) och dina byxor som måttstock!

Nåja.. haha.. jag är ju typ expert på saker och ting när jag är ute och springer och tänker runt i huvet... inte illa va?

Ska städa undan lite för här väntas finbesök av självaste Ossian! Åssa hans mor å far förståss...