Amarth var vi och såg igår i Östersund. Kom iväg lite sent men är ju skaplig väg så vi tänkte att det går nog bra. Dock började det regna, vilket snart övergick i snö. Det vräkte ner! Var vitt på marken och slask så det stod härliga till. Farten höll sig mellan 60-80 km/h. Ja, vi blev sena. För vi hittade ju inte vart det var sedan heller!!! Strålande.

Missade förbandet, kom precis när de var klara. Amon levererade! Strålande konsert.

Åkte sedan hem. I ösregn, hela vägen! Vi var rätt sega när vi snubblade i säng 02.30

har kyla i mun. Var ut 05.00 och lunkade i morse. Tror därmed att jag klarat av dagens träningsdos! Haha.. nog för att man skall börja försiktigt, men crossen ska nog få sig en omgång och därefter ska det ryckas i vikterna tänkte jag.

Är osams med jobbet. Ja, eller osams, är nöjd om jag säger så istället.

Imorrn ska jag jobba hemma eftersom jag skall till doktorn i sundsvall och bespruta ryggen. *äntligen* Därefter ska vi på Amon Amarth i ö-sund.

Linus har feber den lille herren. Inte lätt att vara liten och sjuk! Han är dock pigg men visade 39.1 nu på kvällen så han fick lite alvedon så att han (läs vi) får sova lite.

Ska skruva åt crossen lite för 20.00 ska jag vara på den.

Oj vad det knakade i min rygg idag! Var till ryggkliniken och blev lite milt misshandlad. Fick massage sedan så udda blev jämnt. :)

Läskigt att knaka nacken, kändes som att han skulle bryta nacken av mig! Men vad fint det känns nu! *gillar*

Ska nog förära min kropp ett löppass imorrn, runt nyhamn månne?

...är en dag utan mening. Mitt gamla motto som jag lärde mig av mina trevliga halmstaditer.

Dock har jag inte levt upp till mitt motto och de dagarna har emellanåt känts väldigt meningslösa. Igår var en dag som jag inte alls förstod varför den ens var. Livet kändes surt, meningslöst och orättvist. Jag kurade ihop mig i mormors gamla bäddsoffa som står i Linus rum och snusade på de hemvirkade kuddarna som fortfarande luktar mormor.

Ryggen ska på kolla imorrn. Kör med det som ursäkt att slippa springa och gå mot totalt förfall. Eller vadå slippa? Min kropp vill inte helt enkelt. jag vill inte heller, jag vet inte alls vad jag vill längre. Hatar känslan av att stundtals tappa greppet om tillvaron och drunkna i existensiella frågor...

Idag har jag tränat.

*väntar med att skriva tills hyllningsrop, jubel och applåder lugnat ner sig*

Sprang hutlösa 11km. Trodde jag skulle upp för en liten "knix". "Knixen" visade sig, med Eniros hjälp, vara 2,5 km. Ja, uppför, hela tiden. Men jag är inte den som klagar, jag gillar ju sånt.

Rundan var oväntat mycket kuperad. Mest uppför kändes det som. Vägen ner var plågsam. Fick plötslig smärta i axlar, och rygg. Så ont att jag fick stanna och stannar jag när det är nerför, motvind och knappa kilometern kvar till slutmålet så har jag ont. Blev gubbjogg tillbaka till jobbet. Har nu ont, eller är typ öm eller nåt. Mår illa av det...

Undra vad det är? Kopplat till smärtan i luftrören som uppkommer efter ca 5 km? Kopplat till ca 12 månaders ångest toppat med hemskheter som inte någon människa borde drabbas av?

Jag är trött nu. Choklad kanske kan dämpa det hela...

Första på läääänge. Tog Linus och lite pick och pack och drog till Njörönda för att sällskapa med syrran lite. Fick sällskap av henne runt juniskär-skottsund. Jag med vagnen och hon på cykeln. Myyyycket trevligt! Har ju världens bästa syster!

Pratade och skrattade. Åkte sedan till Kisse för att gratta gamlingen Filip och hälsa den nya medlemen i familjen välkommen. Såååå liten! Herregud. Ossian blev genast väldigt stor, Filip blev myndig och LInus fick moppemusche. Ja, se vad en bäbis kan åstadkomma.

Ja, en blivande stjärna på detta månne? Håller sig dock inomhus än så länge men talangen lyser igenom när han svischar fram genom lägenheten till fots med stöd mot vadhelst han har i närheten...

gud bevare mig väl... vart skall detta sluta min lilla vilda bebis!pojke!

Till Sundsvall men är totalt borta ändå...

Så otroligt skönt att vara hemma hos min familj.

De senaste dagarna har varit svåra att förstå och kommer ta lång tid att få allt att sjunka in, om det någonsin gör det.

Jag tycker det är HÖG tid för en tjejkväll...